Begreppen assimilation eller assimilering används för att beskriva den process genom vilken en grupps kulturella särart försvinner eller överges i mötet med majoritetssamhället. Till skillnad från integration, där olika gruppers särart inte betraktas som ett hinder för inträdet i samhällslivet, är assimileringen framtvingad av hårda krav på anpassning till dominerande normer för socialt beteende. En annan skillnad mellan dessa begrepp är att assimilering i första hand syftar på beteendemässiga, språkliga och religiösa förändringar medan integration berör sociala, ekonomiska och politiska villkor för olika grupper. Med andra ord beskriver begreppet assimilering identitetsförändringar medan begreppet integration är uttryck för samhälleliga förändringar.
Assimileringen kan vara resultat av antingen individuella val eller påtvingade av politiska beslut som syftar till kulturell, språkligt eller religiös likriktning. I det senare fallet är assimileringen framtvingad av politiska beslut och sociala normer som ger mycket lite utrymme för variationer eller avvikelser i dessa områden. Även den assimilering som är resultat av individuella beslut bör ses i relation till majoritetssamhällets direkta och/eller indirekta krav på anpassning och likriktning.
Assimilation, integration eller ojämlikhet?
Många forskare har påpekat en rad problem förknippade med begreppet assimilering. Ett problem är att skillnaden mellan integrering och assimilering inte alltid är tydlig. Detta kan bland annat leda till outtalade krav eller förväntningar på assimilering bakom integrationsretoriken. Det är inte ovanligt till exempel att integrationssvårigheter eller graden av integration definieras utifrån hur mycket minoritetsgruppen avviker från majoriteten. I sådana fall finns det ett implicit antagande att det är majoritetsbefolkningens beteendeformer som är måttet för en lyckad integration. I och med att kraven på likriktning mer omfattar beteende än sociala, politiska och ekonomiska resurser kan man säga att assimilering är mer ett uttryck för social och politisk kontroll än en strävan efter jämlikhet. Därför är språklig, religiös och beteendemässig assimilering förenlig med segregerade boendeförhållanden eller arbetsvillkor. En konsekvens av detta är att även om assimilering kan leda att kulturella särdrag utplånas, kvarstår den sociala, politiska och ekonomiska ojämlikheten mellan olika samhällsgrupper.
Tolkningsföreträde och makt
Tolkningsföreträde, det vill säga makten att definiera och tolka verkligheten, är en central aspekt när det gäller att namnge och beskriva sociala relationer. Det gäller särskilt relationer som innebär en ojämlik maktfördelning, som den som finns mellan olika befolkningsgrupper. Vissa studier har visat att bakom assimileringstänkandet finns en föreställning om möten mellan homogena och oföränderliga kulturer där den ena gruppen, oftast majoritetskulturen, har makt och möjligheter att diktera villkoren för minoritetsgrupperna. Denna föreställning utgör ofta grogrund för kulturalistiska förklaringar (att sociala fenomen bygger på en oproblematiserad syn på begreppet kultur) till segregering och social ojämlikhet.
Litteratur
Gordon, M. (1964) Assimilation in American Life. Oxford University Press.
Molina, I. (1997) Stadens rasifiering. Etnisk boendesegregering i folkhemmet. Geografisk Regionstudier nr 32. Uppsala.
Schierup, Carl-U. & Ålund, A. (1991) Paradoxes of Multiculturalism. Essays on Swedish Society. Aldershot
Solomo, J. & Wrench, J. (1993) Racism & Migration in Western Europe Berg, Oxford.
Svanberg, I. & Tydén, M. (1999) I nationalismens bakvatten. Om minoritet, etnicitet och rasism. Studentlitteratur