Det finns idag ingen enande etablerad definition av det mångkulturella samhället. Det är dock möjligt att urskilja tre definitioner som ofta används i forskning och debatt. Utifrån en pragmatisk definition kan det mångkulturella samhället ses som ett samhälle med en mångfald av kulturer, religioner, språk och etniciteter. En utopisk definition är när det mångkulturella samhället också kan ses som ett ideal – det samhälle som förmår låta alla kulturer leva med lika rättigheter och på lika villkor. Ett sådant samhälle har vi då ännu inte sett.
Filosofen Charles Taylor (1994) pekar på en politisk definition när han menar att samhällen kan ses som mångkulturella när de rymmer mer än en gemenskap som vill överleva kulturellt. Det mångkulturella samhällets dilemma är, enligt Taylor, huruvida det skall erkänna sina medborgare såsom individer eller genom deras kollektiva identiteter. ”Det mångkulturella samhället” är numera en het politisk fråga i västvärlden. En viktig roll i denna utveckling har de identitetspolitiska rörelser spelat sedan 1960-talet. De har arbetat för erkännandet av bland annat kvinnors och svartas rättigheter.
Begreppet mångkultur är inte helt oproblematiskt. För det första inbegriper det ofta en föreställning om att kulturer är homogena, stabila över tid och skiljer sig på ett distinkt sätt ifrån varandra. Denna föreställning, som ibland betecknas som kulturell essentialism, är problematisk eftersom kultur enligt aktuell kulturforskning snarare skall ses som något som alltid förändras, skapas och omskapas i relation till varandra. För det andra diskuteras mångkultur ofta som en ”invandrarfråga” – där invandrare, till skillnad från svenskar, framställs som ”etniska”. Invandrarnas kultur kan sedan framställas som både exotisk och spännande men också som ett problem som är orsaken till kulturkrockar och konflikter.
Enligt en teori som formulerats av den postkoloniala tänkaren och kulturforskaren Homi Bhabha (1999) finns det idag två olika ideologier om det “mångkulturella”, en partikularistisk och en universalistisk. Den partikularistiska ideologin lyfter fram en bild av kulturell mångfald som ger sken av att vi lever i samhällen med flera olika kulturer som är homogena och helt åtskilda från varandra. Denna ideologi lyfter fram skillnaderna mellan olika kulturer och antar att så länge kulturer inte blandas så kan de leva i harmoni. Den universalistiska ideologin om mångkultur hävdar istället att det finns en universell kultur och ett antal olika särartskulturer. Denna ideologi utgår från att den dominerande kulturen är normen, i förhållande till vilken alla andra kulturer skall mätas, anpassas eller integreras. De som inte lever enligt normen tenderar att ses som de Andra och riskerar diskriminering och/eller marginalisering, både ekonomiskt och kulturellt.
Båda dessa ideologier kan samexistera i offentliga debatter om det mångkulturella samhället. T.ex. har det svenska samhället framställts både som ”etnokulturellt”, dvs som ett samhälle där mötet mellan olika kulturer ses som ett problem och där ”svenskar” ställs mot ”invandrare”; och som ”monokulturellt”, där den svenska (och i viss mån också den ”västerländska”) kulturen ligger som en underförstådd norm. Det gäller t. ex. i utbildningsväsendet. Begreppet mångkulturellt samhälle kan alltså vara missvisande, eftersom Sverige inte är ett samhälle som består av kulturer som är helt åtskilda från varandra. Snarare kan vi säga att vi lever i ett samhälle där det finns kulturella skillnader. Dessa skillnader finns både inom och mellan det som brukar kallas för t.ex. ”det svenska”, ”det muslimska” eller ”det finska”.
Litteratur
Bhabha, Homi (1999) ”Det tredje rummet” i Eriksson, Eriksson-Baaz & Thörn (red) Globaliseringens kulturer. Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället. Nya Doxa
Eriksson, Eriksson-Baaz & Thörn (1999) Globaliseringens kulturer. Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället. Nya Doxa
Gerle, Elizabeth (1999) Mångkulturalism – för vem ? Nya Doxa.
Hall, Stuart (1999) ”Kulturell identitet och diaspora” i Eriksson, Eriksson-Baaz & Thörn (red) Globaliseringens kulturer. Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället. Nya Doxa
Runblom, Harald & Svanberg, Ingvar (1990) Det mångkulturella Sverige. Gidlund
Taylor, Charles (1994) Det mångkulturella samhället och erkännandets politik. Daidalos.
Tesfahuney, Mekonnen (1999) ”Monokulturell utbildning” i Utbildning och Demokrati. Tidskrift för didaktik och utbildningspolitik. No 3.
Ålund, Alexandra (1997) Multikultiungdom. Kön, etnicitet, identitet. Stundentlitteratur.