Fördom kan definieras som en negativ attityd mot individer av en viss grupp bara för att denne tillhör eller anses tillhöras gruppen i fråga. Utifrån ordets ursprungliga betydelse är fördom en dom före, dvs. att man bedömer och tänker om en individ eller grupp utifrån generaliseringar, fantasier, förutfattade meningar eller föreställningar.
Socialpsykologen Gordon Allport (1954/1979) beskriver fördomar som antipatier som bygger på felaktiga och orubbliga generaliseringar. Liksom antipatin är den förbundet med starka emotioner som i sin tur leder till åsikter, ställningstagande och dispositioner, som riktas till en viss social kategori av människor eller företeelser. Till skillnad från förhandsuppfattningar är fördomarna grundat på föreställningar som inte går att korrigera, även om erfarenheten och information motsäger personens föreställning. En förhandsuppfattning blir då en fördom när det inte påverkas av nya fakta eller erfarenhet. Personen kan också tolka erfarenheten eller informationen på ett sätt som passa sin egen bild av ”verklighet”. En mekanism som också finns i fördomar är att idealisera bilden av sig själv. Genom att ha en negativ attityd mot individer gör man sig till företrädare för en åsikt och känsla som antas finnas hos ens egen grupp med ”normala” åsikter, värderingar, moral osv. Man idealiserar bilden av sig själv genom en positiv bild av sin egen grupp.
Fördomar finns hos de flesta människor men skillnaden finns när fördomar kombineras med makt. En sådan kombination kan leda till att vissa grupper i samhället inte ges samma möjligheter, eller tillåts på olika sätt att uppnå t.ex. vissa poster eller social status i samhället just på grund av deras grupptillhörighet. I sådant fall blir en fördom en handling som ofta beskrivs som diskriminering. Konsekvensen av sådana handlingar som har sin grund i fördomar är att det reproducerar andra fördomar om den drabbade gruppen, t.ex. ”de” är lata och inte vill arbeta, ”de” är okunniga och inte uppnår ”vår” nivå. Samhällsforskaren Philomena Essed (1991) menar att sådana attityder (fördomar) och handlingar (diskriminering) förstärker och reproducera rasismens ideologi och strukturer i samhället. Rasismen bör i så fall ses som en social process som bygger upp ett system av idéer och handlingar, och inte som en väl definierad grupp i samhället, t.ex. att rasism bara utövas av extrema, våldsamma grupper.
Sociologen Herbert Blumer har kartlagt fyra typer av känslor som oftast finns hos medlemmar av samhällets dominerande grupp: 1) en känsla av att man är överlägsen medlemmar av en minoritet, 2) en känsla av att minoritetsmedlemmarna till sin natur är annorlunda och därför främlingar, 3) en känsla av att den dominerande gruppens medlemmar har en självklar tillgång till privilegier, makt och prestige, och 4) en rädsla eller en misstanke om att medlemmar av minoriteten utnyttjar samhället resurser och socialt system. (Zanden, 1993:203). Det bör påpekas att det också finns fördomar med positiv laddning, som fungerar genom att bortse alla fel som en viss grupp eller medlem av denna grupp har just på grund av den kategori denne tillhört eller anses tillhöra. Den allmänna betydelse av fördom uppfattas trots allt som ett negativt förhållningssätt.
Litteratur
Allport, G. (1954/1979), The Nature of Prejudice. Massachusetts: Perseus Books
Brune, Y. (1998), Mörk magi i vita medier. Stockholm: Carlsson Bokförlag.
Essed, P. (1991), Understanding Everyday Racism. Newbury Park: SAGE.
van Dijk, T.A. (1993), Elite Discourse and Racism. Newbury Park: SAGE Publications Ltd.
Westin, C. (1999), Mångfald, integration, rasism och andra ord. Socialstyrelsen.
Zanden, J.V. (1993), Sociology, the core. New York: McGraw-Hill.