Begreppet ”globalisering” är sedan 1990-talet ett i Sverige ofta använt begrepp för att beskriva världsomspännande sociala processer. Ibland används det som en synonym till ”internationalisering” – men oftast syftar begreppet ”globalisering” på andra, eller mer omfattande, processer än internationalisering. I medier och offentliga debatter har globaliseringen oftast betraktats som ett renodlat ekonomiskt fenomen – och diskuterats som en relativt ny företeelse. Inom samhällsvetenskapen förstås globaliseringen snarare som en mångdimensionell process, som inbegriper inte bara ekonomiska, utan också kulturella och politiska dimensioner. Det har också presenterats både teoretiska argument och empirisk forskning som ger skäl att förstå den moderna globaliseringen som en lång historisk process med djupa rötter i den europeiska koloniseringsprocessen.
Den kanske viktigaste skiljelinjen mellan olika sätt att definiera ”globalisering” inom samhällsvetenskapen har att göra med hur man ser på förhållandet mellan internationalisering och globalisering. Enligt ett synsätt måste man skilja mellan å ena sidan internationalisering och å andra sidan globalisering. Internationalisering kan enligt ett sådant synsätt förstås som processer som på olika sätt (politiskt, juridiskt, organisatoriskt) är nationellt förankrade, medan globalisering bygger på transnationella processer, vilka är oberoende av nationalstaterna. Exempel på internationella relationer är framför allt relationer mellan stater, men också mellan företag eller andra organisationer, t ex fackföreningar, med nationell bas. Transnationella fenomen saknar en nationell bas, det kan vara företag eller andra organisationer, men också gränsöverskridande nätverk av olika slag, t ex migrantgrupper, sociala rörelser, familjer eller ideologiska system.
Enligt ett annat synsätt skall globalisering inte definieras i motsats till internationalisering. Nationalstaternas och det internationella statssystemets etablerande kan i själva verket ses som en global process, eftersom den har medfört en tilltagande utsträckning av sociala relationer över jordklotet. Följaktligen blir internationalisering en aspekt av globaliseringen som en historisk process. Internationaliseringen kan ur detta perspektiv rent av sägas vara globaliseringens mest framträdande aspekt fram till 1900-talets sista decennier. Alltsedan 1970-talet har vi emellertid sett en tilltagande betydelse för transnationella relationer. Det gäller inte minst de transnationella företagens utbredning, men också migrationsrörelser och sociala rörelser (t ex kvinnorörelser, religiösa rörelser eller solidaritetsrörelser) som med hjälp av de nya kommunikationsmedierna kunnat upprätta relativt stabila relationer över stora avstånd. Detta har emellertid inte skett på bekostnad av en minskning av de internationella relationerna. Istället visar forskning av sociologen David Held (1999) att den intensifierade globaliseringen i samtiden kan ses som ett resultat både av ökad internationalisering och transnationalisering under de senaste decennierna.
Som det också påvisas av Held är internationalisering och transnationalisering två tendenser som i vissa fall kan samspela med varandra (och i andra fall stå i konflikt med varandra). Exempelvis kan internationella överenskommelser såväl understödja som motarbeta transnationella verksamheter av olika slag. Den samtida ekonomiska globaliseringen, som har burits upp av transnationella företag, hade inte varit möjlig utan de internationella avtal och internationella institutioner som underlättat de transnationella ekonomiska verksamheterna. Denna forskning talar därmed för ett synsätt som definierar internationalisering som en viktig delaspekt av globaliseringen. Ett sådant sätt att se på globalisering förutsätter inte heller att globalisering med nödvändighet innebär en entydig försvagning av nationalstaten, en ståndpunkt som ofta framförs i den offentliga globaliseringsdebatten. Snarare finns det mycket forskning som talar för att nationalstaternas grundläggande funktioner snarare har omvandlats så att de inte på samma sätt som tidigare utgör knutpunkter för sociala processer.
Den samtida globaliseringen förändrar därmed betydelsen av det internationella systemet av stater, snarare än att sätta det ur spel. Mycket tyder också på att den starka koppling mellan en å ena sidan en stat som en politisk och administrativ enhet, och å andra sidan en övergripande nationell identitet, vilken existerat i delar av världen, har försvagats. Vissa stater har med andra ord blivit allt mindre nationella. Sammanfattningsvis är ”globalisering” ett omstritt begrepp inom dagens samhällsvetenskap och det finns följaktligen många definitioner. Det kan dock avslutningsvis vara lämpligt att ge exempel på en ofta använd definition av den brittiske sociologen Anthony Giddens, som definierar globalisering som ”en intensifiering av världsomspännande sociala relationer som förbinder åtskilda lokaliteter med varandra på ett sådant sätt att lokala tilldragelser formas av händelser av som uppträder många mil bort och vice versa” (Giddens 1996, s. 66).
Litteratur
Arrighi, G. (1995) Det långa 1900-talet: om makt, pengar och kapitalets globalisering. Göteborg: Daidalos.
Beck, Ulrich (1998) Vad är globalisering? Missuppfattningar och möjliga politiska svar. Göteborg: Daidalos.
Giddens, A. (1996) Modernitetens följder. Lund: Studentlitteratur.
Held, D., McGrew, A. Goldblatt, D. & Perraton, J. (1999) Global Transformations: Politics, Economics and Culture. Cambridge: Polity Press.
Hirst, P. & Thompson, G. (1998) Myten om den globala ekonomin. Stockholm: Atlas.
Wallerstein, I. (1974-89): The Modern World System, 3 volymer. New York: Academic Press.
Thörn, H. (2002) Globaliseringens dimensioner: nationalstat, världssamhälle, demokrati och sociala rörelser. Stockholm: Atlas.