Begreppet homofobi kan enklast beskrivas som negativa känslor inför, attityder till och beteenden riktade mot homosexuella. Begreppet homofobi myntades 1967, som rädslan för att vara i närheten av homosexuella. Trots ändelsen fobi är homofobi inte en farorespons som är typisk för de klassiska fobierna t.ex. agorafobi eller klaustrofobi. Det är alltså inte en beteckning för ett symptom i psykiatrisk mening. Begreppet homofobi liknar mer begrepp som xenofobi.
Somliga människor erfar olust och reagerar känslomässigt med t ex skuld, skam, obehag och rädsla inför homosexuella. Andra reagerar med mera fientliga känslor som ilska, ogillande, förakt och avsky. Homofobin manifesterar sig också som negativa attityder och på många andra sätt, t.ex. diskriminering och/eller avståndstagande från släkt och vänner. Det kan också visa sig som nedsättande, skämtsamma anmärkningar och vitsar om människor med homosexuell orientering. Andra uttryck för homofobi är det hat som resulterar i hot om våld, oprovocerade överfall och mord som drabbar många personer med homosexuell läggning. Forskare har mestadels studerat attityder och beteenden och har oftast bortsett från människors känslor inför homosexuella och homosexualitet. Nyare forskning visar att homofobiska känslor uttrycks längs två olika dimensioner. Dels finns de utåtriktade, t ex ilska, ogillande, förakt och avsky. Dessa tycks vara starkt relaterade till människors homofobiska attityder. Andra känslor som skuld, skam, obehag och rädsla tycks vara mera inåtriktade och är betydligt svagare relaterade till attityderna.
Människor med mer homofobiska attityder reagerar oftare med ilska, ogillande, förakt och avsky. Det är dessa människor som i stor utsträckning gör ett konkret hot mot homosexuella. Människor med få negativa attityder till homosexuella verkar oftare reagera med känslor som skuld och obehag. Människor med positiva attityder verkar oftare ha positiva känslor. Detta kan betyda att människors känslor kan hjälpa oss att förutsäga och förklara deras attityder och beteenden till homosexuella. Nya studier visar att människor har lärt sig att ha positiva attityder till homosexuella därför att dessa attityder är socialt önskvärda (politiskt korrekta). Inrättandet av särskild ombudsman för homosexuella (HOMO) och förbättrad lagstiftning mot diskriminering av homosexuella har sannolikt bidragit till positivare attityder, eftersom lagstiftning påverkar ett samhälles värdesystem (moralbildning).
Ökad kunskap och ökad synlighet av homosexuella har också bidragit till positivare känslor och attityder. Trots att de senaste tjugo årens forskning har falsifierat många felaktiga föreställningar har den kunskapen ofta inte kommit allmänheten till del. Stora delar av denna kunskap har inte heller nått de grupper som arbetar med människor, t.ex. läkare, sjuksköterskor, socialarbetare, psykologer, poliser, lärare, förskollärare. Det finns missvisande kunskap som förklarar homosexualitet med utvecklingspsykologiska, psykodynamiska och inlärningspsykologiska teorier. Dessa lärs ännu ut i det svenska utbildningssystemet fast de inte är sanningsenliga, menar psykologiforskare Sune Innala. Människor påverkas därför ofta av de felaktiga föreställningar som fortfarande förekommer om homosexuella och homosexualitet. Människor upplever ibland motstridiga känslor och attityder därför att ny kunskap och gamla fördomar möts vilket yttrar sig på olika sätt. Människor med positiva attityder till homosexuella reagerar ibland med homofobiska känslor och är ändå besvärade eller upplever skuld. Detta kan förklara varför vissa människor stöder lika rättigheter för homosexuella och heterosexuella men känner obehag inför likakönade som visar varandra ömhet.
Omvänt kan människor ha homofobiska attityder men ha positiva känslor till homosexuella vänner, släktingar eller arbetskamrater. Dessa individer kan erfara skuld och skam över sina negativa tankar om homosexualitet. De kan också känna obehag när deras positiva känslor för vissa individer inte stämmer med de känslor de vanligen har inför homosexualitet. Nya studier har visat att homofobin också finns på institutionell, samhällelig och kulturell nivå. Den yttrar sig bl.a. i att homosexuella och heterosexuella inte behandlas lika av t.ex. myndigheter och institutioner. Denna typ av homofobi medför att homosexuella inte har (och ges) samma möjligheter som heterosexuella i samhället. Vetskapen om detta medför att homosexuella ibland döljer sin sexuella läggning, vilket påverkar välbefinnande och livskvalitet. En del förnekar sig t.o.m. möjligheten att leva i likakönade relationer. Homofobin kan också finnas hos homosexuella som ännu inte frigjort sig från de felaktiga föreställningar om homosexuella och homosexualitet som de lärt sig tidigare i livet. Sådan homofobi kallas ibland internaliserad homofobi.
Homofobi drabbar också människor som avviker från traditionella och förväntade könsrollsmönster. Homosexuella, transvestiter och transsexuella drabbas ofta, men också heterosexuella män och kvinnor. De bemöts ofta med homofobiska reaktioner vilket orsakar otrygghet och rädsla och frestar hårt på mångas välbefinnande. Trots ökad kunskap och trots att homosexuella har blivit synligare så fortsätter homofobin att vara stark. Studier som jämfört homosexuella bland olika etniska grupper finner oftast att homosexuella män diskrimineras mer och värderas lägst.
Litteratur
Ernulf, K., & Innala, S. (1987). The relationship between affective and cognitive components of homophobic reaction. Archives of Sexual Behavior, 16(6), 501-509.
Innala, S. (1995). Structure and development of homophobia. Doctoral Dissertation. Department of Psychology, Göteborg University, Göteborg.
Van de Ven, P. (1994). Comparisons among homophobic reactions of undergraduates, high school students, and young offenders. The Journal of Sex Research, 31(2), 117-124.
Van de Ven, P., Bornholt, L., & Bailey, M. (1996). Measuring cognitive, affective, and behavioral components of homophobic reaction. Archives of Sexual Behavior, 25(2), 155-179.