Termen islamofobi anspelar på en rädsla för religionen islam och denna religions anhängare, muslimer. Begreppet islamofobi inbegriper inte bara denna rädsla. Många muslimer upplever att det förs en propaganda mot islam och de personer som representerar denna religion. Islamofobi kan därför kort definieras som en rädsla för islam och muslimer, och som aktiverar en anti-islamisk reaktion riktad mot muslimer. Begreppet islamofobi är av relativt nytt datum. Det är i Storbritannien som forskningen omkring begreppet har kommit längst. 1996 tillsatte den fristående utredningsinstituten The Runnymede Trust en kommission som skulle undersöka islamofobiska yttringar i landet. Under 1997 blev resultatet rapporten Islamophobia: A Challenge For Us All lanserad av den brittiska inrikesministern.
Rapporten byggde på ett omfattande empiriskt arbete bland Storbritanniens muslimer. Avsikten var dels att motbevisa den islamofobiska föreställningen om ”islam” som ett enhetligt system utan inre utveckling, mångfald och dialog. Dels var avsikten att visa på den fara som islamofobi representerar, inte bara för den muslimska befolkningen i Storbritannien utan även för hela det brittiska samhället. Rapporten förklarar islamofobin i detalj och den ger också rekommendationer för åtgärder som måste tas på olika samhällsnivåer, av regering, lärare, jurister, journalister men också av religiösa och etniska ledare. Nästa steg i utvecklingen av en officiell acceptans för begreppet islamofobi, kom i samband med att Stockholm International Forum on Combating Intolerance i januari 2001 accepterade islamofobi som en intolerant yttring i linje med rasism, anti-semitism och xenofobi. Många regeringar har tidigare varit ovilliga att se sambanden mellan islamofobi och rasism, anti-semitism och xenofobi. Men som ett resultat av forumets deklaration kan begreppet islamofobi förväntas få större genomslagskraft på den internationella arenan inom den närmsta tiden.
Olika orsaker till Islamofobi
Orsakerna till islamofobi kan vara religiösa, kulturella, rasistiska och även ekonomiska. Den religiösa islamofobin kan bygga på en föreställning om att religionen ”islam” i sig är oacceptabel därför att den anses representera ett hot mot västvärlden. Utifrån ser man inte att det har skett teologiska förändringar inom många islamiska riktningar på samma sätt som inom kristendomen och judendomen. Ett exempel är att ”islam” av somliga anses vara en kvinnofientlig eller våldsam religion. Men inom många islamiska riktningar finns idag attityder som inte skiljer sig mycket från dem inom kristendomen och judendomen i dessa frågor.
Den kulturella islamofobin kan bygga på ett ”vi-och-dom”-perspektiv, där icke-muslimer ser kulturella drag och sociala strukturer där islam är majoritetsreligion som mindre acceptabla än de som återfinns i västerlandet. Detta perspektiv vilar på en social-psykologisk modell, utvecklat av bl.a. sociologen Norbert Elias, där den egna ideologin och det egna beteendet anses vara överlägset andra gruppers ideologier och beteenden. Norbert Elias visar hur en grupp ser på andra grupper i ljuset av deras sämsta uttryck medan man ser sig själv i ljuset av gruppens bästa egenskaper.
Den rasistiska islamofobin kan bygga på rasistiska teorier där etniska grupper som anses vara representanter för ”islam” uppfattas som ”lägre stående” än majoritetsgruppen. I Sverige är det människor med ursprung i det som ofta benämns ”arabvärlden” som förknippas med islam, och som därvid framstår som ”lägre stående” eller mindre värda. Men i till exempel Norge eller Storbritannien är det sydasiater som hamnar i den lägsta kategorin därför att de är den största gruppen muslimska invandrare och skällsordet ”pakkis”/”pakis” är mycket utbrett i båda länderna. Till sist finns den ekonomiska islamofobin. Den dyker upp särskilt i tider av lågkonjunktur, med ökad arbetslöshet och en motsvarande ökning av sociala utgifter. Då kan invandrare och därmed muslimer lätt få hela skulden för det ekonomiska läget. Alla aspekter av islamofobi, som ovan diskuterats, kan ses inom ramen för rasismens yttringar.
Uttryck för islamofobi
Islamofobi kommer oftast till uttryck i media. Den är uttalad i delar av kvällspressen och i kommersiella TV-kanaler och mer subtilt uttryckt i morgontidningar och nationella TV-kanaler. Massmedias framställning av ”islam” och ”muslimer” leder oftast till negativa föreställningar som på olika nivåer återspeglas i mötet mellan muslimer och icke-muslimer. Den anti-islamiska propagandan har flera dimensioner, där myten att islam representerar ett hot mot västvärlden är framstående. Denna myt bygger på en idé om islam som ett enhetligt fenomen, där inte bara den politiska aspekten av islamisk aktivism får framstå som ”islam”. Det är också den mest extrema och våldsamma tolkningen av politisk islam som får representera islam och muslimer som helhet.
Den svenska mediaforskaren Håkan Hvitfelt har gjort en undersökning av de svenska TV-nyheternas täckning av islam mellan åren 1991-1995. Han har observerat att det som kommit högst upp på listan av islaminslag är krig, terrorism och förföljelse av ”otrogna”. Inslag som handlar om den muslimska civilbefolkningens situation, religion och integration visas i mycket mindre utsträckning. Utifrån sin forskning anser därför Hvitfelt att det inte nödvändigtvis är islam i sig som folk förehåller sig till. ’Islam’ kan oftast stå för en representation av det främmande eller det okända. Det främmande och okända kan i sin tur kopplas till våld, kaos och fanatism. Därför kan icke-muslimer se muslimer som ett hot eller som hotfulla.
Efter terrordådet i USA den 11 september 2001 har anti-islamiska och anti-muslimska yttringar ökat. I det offentliga rummet har det förekommit en kollektiv skuldbeläggning av den muslimska gruppen där det krävs att muslimer på olika nivå offentligt tar avstånd från dådet. Å ena sidan blev flera muslimska representanter tiden omedelbart efter dådet inbjudna att deltaga i TV- och tidningsdebatter. Å andra sidan blev islamofobiska yttringar mer accepterade både i TV och i tidningar. Det finns yttranden där argumentationen glider så att en liten grupp ”muslimska fundamentalister” kommit att framstå som modell för alla anhängare av islam. I diskussionen om USA:s vedergällning, där bombning av olika muslimska länder varit central, uppfattar muslimer att den rasistiska islamofobin har ökat och att människor med muslimsk identitet och deras liv anses mindre värda än amerikanska/europeiska liv.
Litteratur
Berg, M. (1998), Hudud: En essä om populärorientalismens bruksvärde och världsbild, Stockholm: Carlssons.
Elias, N. (1994), The Established and the Outsiders: A sociological enquiry into community problems. London: SAGE Publication.
Härenstam, K. (1993), Skolboks-islam: Analys av bilden av islam i läroböcker i religionskunskap, Göteborg: ACTA UNIVERSITATIS GOTHOBURGENSIS.
Hippler, J. & Lueg, A. (eds) (1995), The Next Threat: Western Perceptions of Islam, Amsterdam: Pluto Press with Transnational Institute (TNI).
Hvitfelt, H.. (1998), “Den muslimska faran – om mediebilden av islam” i Ylva Brune (red.) Mörk Magi i Vita Medier. Svensk nyhetsjournalistik om invandrare, flyktingar och rasism. Stockholm: Carlssons.
The Runnymede Trust. (1997), Islamophobia: A Challenge For Us All.
Se The Runnymede Trust hemsida för mer artiklar om Islamofobi
http://www.runnymedetrust.org/meb/islamophobia/index.html