Ordet kultur används nästan reflexmässig av många människor, särskilt i debatten om invandrare. Samtidigt räknas begreppet kultur till ett av de svåraste begreppen inom samhällsvetenskapen. Redan på 1960-talet identifierade man inte mindre än 200 olika definitioner av begreppet kultur. För att undvika förvirring brukar man skilja mellan två huvudsakliga innebörder av kultur: det antropologiska kulturbegreppet och det snävare estetiska kulturbegreppet.
Enligt den antropologiska definitionen utgör kultur en vid uppsättning värderingar, ritualer, traditioner och sedvänjor som skapas av människor för att förstå, tolka och ge mening i världen. I linje med denna syn räknas även erfarenheter samt existens- och livsvillkor som en del av en kultur. Den estetiska definitionen tar istället fasta på kultur som konstnärliga, litterära och symboliska artefakter – till exempel musik, dans, film, konst, och arkitektur. I den estetiska synen på kultur intar smak, uppskattning, och åtnjutning av det som anses vara fint eller vackert en central plats. I folkmun brukar denna kultur ofta betraktas som ” fin kultur”, elitens kultur eller rentav kultur.
Sedan början av 1980-talet är termen kultur kanske det vanligast förekommande ordet i både akademiska och populära diskurser. Det flöde av allehanda användningar av kultur, som vi nästan dagligen möter, är exempel på detta – matkultur, idrottskultur, mediakultur, skräpkultur, invandrarkultur osv. Detta spektrum av tänkta kulturer tyder på att kultur är ett omstritt fält, där olika grupper, intressen och individer kämpar om vilka meningar som skall råda. Konflikter rör även vilka värderingar som skall vara legitima, vilka händelser som anses föredömliga och premieras.
Makt och kultur
I likhet med andra mekanismer för att dra gränser används kultur för att identifiera och etablera det som är ’vårt’ och acceptabelt, gentemot det som räknas som främmande och oacceptabelt i ”de Andras kultur”. Således blir kultur en viktig markör av identitet och skillnader i termer av ”vi och de”, till exempel när ”muslimsk kultur” framställs vara oförenlig med ”västerländsk kultur”.
Kulturella företeelser och värderingar är inte neutrala. De är nära knutna till politik, makt och kontroll. Att ha makt över kulturen och de olika medier, som kultur uttrycks i, innebär att kunna påverka hur åsikter, synsätt och värderingar skapas. Genom kontroll över till exempel media eller filmindustri utövas även kontroll över vilka kulturella fenomen som blir normgivande och anses legitima. Detta gör att kulturen är en viktig del av den sociala, ekonomiska och politiska sfären, trots att maktrelationer inom det kulturella fältet ofta tar sig subtilare former än annan maktutövning. Ett exempel på hur dessa maktrelationer tar sig uttryck är till exempel när ’svarta’ och ’vita’ framställs som om de vore två olika sorters människor i filmer, eller när litteratur beskriver en situation ur ett tydligt etnocentriskt perspektiv.
Detta kan ske genom att olika värderingar och handlingar lärs in och blir för-givet-tagna, i form av ett slags ’sunt-förnuft’. Det är en oreflekterad förhållningssätt till eller syn på kulturella fenomen. Ett bra exempel på subtila former av makt är när kulturen självklart ses som orsak till olika handlingar och problem, till exempel att ”invandrare slår kvinnor på grund av sin kultur”, ”att invandrare brister i kompetens på grund av sin kultur” eller ”att invandrare väljer att bo tillsammans på grund av sin kultur”. Dessa resonemang bygger på tanken att folk gör som de gör på grund av sin kultur. Många anser att detta är en grov förenkling av kultur som fenomen och som förutsätter att kultur är ett statiskt fenomen, givet en gång för alla. Tvärtom understryker många forskare att kultur förändras, omskapas och utvecklas hela tiden.
Vidare är kulturella fenomen beroende av sin omgivning och inlindade i ett komplext samspel med andra sociala och historiska företeelser. Det som ansågs som ’chickt’ på t ex 1960-talet anses vara föråldrat på 1980- och 1990-talet. Vidare ansågs oskuld och kyskhet som det främsta exemplet på kvinnliga dygder på t ex 1700 och 1800-talen i Väst. Men idag anses oskuld snarare som ett undantag än en dygd. Kulturella företeelser från andra platser försvenskas och blir en del av ’den svenska kulturen’, t ex Luciafirandet eller kåldomar, som idag anses som gedigen svensk husmanskost, kom från medelhavsområdet. Påverkan har skett även i den motsatta riktningen, där andra länder tar till sig svenska ord (fjord, stark, smörgåsbord) samt begrepp (ombudsman) och gör dem till sina ord.
Kulturalistiska förklaringar
Förklaringar, som antar att kulturen är självklar och naturlig eller tillskriver människor kultur som en essens, kan benämnas kulturalistiska. Eftersom kulturalistiska resonemang rycker kulturen ur dess vidare historiska, institutionella, ekonomiska, och politiska sammanhang utgör dessa grova förenklingar. Sådana resonemang kan kritiseras för att vara reduktionistiska, d v s en grov förenkling av ett komplext fenomen som kultur. Kulturalistiska ansatser lämpar sig väl för att bortförklara eller dölja olika strukturella – klassbaserade, könsmässiga eller etniska – ojämlikheter, orättvisor och förtryck. Kulturalistiska resonemang och åsikter är en viktig del av fenomenet kulturrasism.
Litteratur
Gilroy, P. (1993), The Black Atlantic. Modernity and Double Consciousness. London: Verso.
Goldberg, D. T. (1993), Racist Culture. Philosophy and the Politics of Meaning. London: Routledge.
Lindqvist, S. (1993), Utröta varenda jävel. Bonneirpocket.
Molina, I. (1997), Stadens rasifiering Geografiska region studier. 32. Uppsala universitet
Pred, A. (2000), Even in Sweden. Racisms, racialized spaces, and the popular geographical imagination. Berkeley: University of California Press.
Tesfahuney, M. (1998), Imag(in)ing the Other(s). Geografiska region studier. 34. Uppsala universitet
Werbner, P. & Modood, T. (ed.) (1997), Debating Cultural Hybridity. Multicultural Identities and the Politics of Anti-Racism. London: Zed Books.
Ålund, A. & Schierup, C-U (1992), Paradoxes of Multiculturalism. Essays on Swedish society. Aldershot: Avebury