Kulturell identitet betecknar de olika sätt på vilket människor definierar och positionerar sig själva utifrån föreställningar kring kultur och kulturella skillnader. Begreppet kulturell identitet har vunnit stor genomslagskraft speciellt under senare år delvis som ett resultat av framväxten av det postkoloniala forskningsfältet och den kritiska kulturforskningen som ofta går under beteckningen cultural studies.
Begreppet kan framförallt ses som ett försök att fånga den komplexitet som kännetecknar dagens identiteter. Det är ett vidare begrepp som inbegriper de olika sätt på vilket människor idag definierar sig själva utifrån föreställningar kring kultur och kulturella skillnader – i termer, till exempel, av nation, etnicitet, livsstil, religion och plats/region. Kulturell identitet inbegriper således och har också delvis kommit att ersätta begreppen etnisk och nationell identitet. Något förenklat kan man säga att det finns två sätt att se på kulturell identitet, ett essentialistiskt och ett konstruktivistiskt. Det essentialistiska perspektivet baseras på ett kulturbegrepp där världen kan delas upp i ett antal homogena och åtskilda kulturer med fasta och oföränderliga värderingar och referensramar. Den kulturella identiteten är enligt detta perspektiv bestämt av ett gemensamt ursprung och tillhörighet i en specifik kultur. Kulturella identiteter beskrivs därför ofta som stabila och oföränderliga. Kulturen, liksom den kulturella identiteten är något en människa bär med sig livet ut.
Begrepp som ofta förekommer i mer essentialistiska perspektiv på kulturell identitet är ”äkta” och ”autentiskt”. Det baseras på en föreställning om att det finns en äkta och autentisk kulturell identitet. Denna äkta identitet kan visserligen, enligt detta perspektiv, förvrängas eller delvis förloras till exempel som ett resultat av förflyttningar till en ny plats och assimilation i en annan kultur. Målet om detta sker, är det dock att återfinna den autentiska och ursprungliga identiteten. Exempel på essentialistiska resonemang är när sociala problem och marginalisering förklaras med att ”invandrare, i mötet med det svenska samhället, förlorat sin kulturella identitet”, eller när sociala problem och marginalisering presenteras som en oundviklig konsekvens av kulturella skillnader som är omöjliga att överbrygga.
I motsats till essentialismen innebär det konstruktivistiska perspektivet att kulturell identitet är något som hela tiden skapas och omskapas i specifika kontexter (t.ex. sociala eller historiska situationer). Kulturell identitet är, ur detta perspektiv, inte fixerat eller bestämt av ett visst ursprung. Den har inte en grund i en gemensam kulturell essens eller ett gemensamt ursprung, utan skapas i specifika historiska kontexter och genomgår därför ständiga förändringar. Det finns i detta perspektiv således ingen ”äkta” eller ”autentisk” identitet som kan förloras eller återfinnas. I det konstruktivistiska perspektivet beskrivs kulturell identitet ofta i termer av positionering. Kulturell identitet kan här ses som en fortlöpande berättelse om kultur och kulturell skillnad och de positioner som vi intar i förhållande till dessa kulturer.
Enligt det konstruktivistiska perspektivet måste kulturell identitet förstås relationellt. Kulturell identitet skapas genom uteslutning och upprättandet av gränser i förhållande till andra. Identiteter konstitueras (utgörs) och definieras i termer av skillnader, i relation till vad man inte är eller vad man inte vill vara. På detta sätt definieras till exempel svensk identitet, beroende på sammanhang, i relation till flera Andra – invandrare, afrikaner, amerikaner etc.
I debatten om det mångkulturella samhället är det ofta en homogeniserad föreställning om ”invandraren” och ”invandrarkultur” som utgör den Andre i relation till vilket det svenska definieras. I andra sammanhang kan det vara det norska eller danska som utgör den Andre som definierar och ger svenskheten en viss betydelse.
Det konstruktivistiska perspektivet betonar således att kulturell identitet måste förstås kontextuellt. Människor har inte en stabil oföränderlig identitet. Kulturella identiteter är mångdimensionella och överlappande och kan aktiveras och ges olika betydelser i olika sammanhang. En och samma individ kan inta olika positioner och åberopa olika identiteter, som, till exempel, svensk, afrikan och muslim, i olika sammanhang. En och samma identitet ges samtidigt olika betydelser i olika sammanhang. Det är på detta sätt skillnad mellan att inta en position som afrikan i en afrikansk, amerikansk och i en svensk kontext. I det konstruktivistiska perspektivet skapas den enskilde individens identitet genom de olika positioner som hon identifierar sig med som till exempel afrikan, svensk och muslim och ingen av dessa positioner kan sägas vara mer äkta eller betydelsefull.
I motsats till essentialismen är det konstruktivistiska perspektivet kritiskt till tanken om existensen av åtskilda, homogena kulturer. I stället betonas att tilltagande globalisering med migration och ökad rörlighet av information över nationsgränserna bidrar till att tidigare mer stabila identiteter problematiseras. Dessa processer ger upphov till kulturella identiteter som, i perspektivet där världen består av homogena separata kulturer, ses som motsägande eller som ömsesidigt uteslutande, exempelvis att en individ positionerar sig själv som både afrikan och svensk.
Begreppet kulturell identitet kan ses som ett försök att försöka fånga den komplexitet som kännetecknar samtida identiteter och det har av denna anledning därför ibland kommit att inte bara inbegripa utan även ersätta begreppen etnisk och nationell identitet. Det har framförallt kommit att ersätta begreppet etnisk identitet. Detta är delvis ett resultat av det postkoloniala forskningsfältet som genom sitt fokus på hur den koloniala historien formar samtida kulturella identiteter menar att begreppet etnicitet är eurocentriskt och präglat av koloniala föreställningssätt.
Litteratur
Eriksson, C., Eriksson Baaz, M. och Thörn, H. (red.) (1999) Globaliseringens kulturer — den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället. Nora: Nya Doxa.
Hall, S. (1992) ”The Question of Cultural Identity”, i Hall, S; Held, D och McGrew, A. (red.) Modernity and its Futures. Cambridge: Polity Press.
Jonsson, S. (1996) Andra Platser: En essä om kulturell identitet. Stockholm: Nordstedts.
Sernhede, O. and Johansson, T. (red.) (2001), Identitetens omvandlingar: Black metal, magdans och hemlöshet. Göteborg: Daidalos.
Tomlison, J. (1999) Globalisation and Culture. Cambridge: Polity Press.