Nation kan definieras som en grupp av människor vilka definierar sig såsom tillhörande en och samma kulturella folkgrupp. Nation används ofta omväxlande för att definiera såväl ”folk” som ”land”, liksom stundom ”stat”. Denna omväxling har att göra med nationalstaten och den moderna idén att alla stater skulle sammanfalla med ett ”folks” eller en kulturgrupps utsträckning. Nation är ett begrepp som hör den moderna eran till. Sedan slutet av 1800-talet kopplas termen ihop med statsbegreppet. Ytterst härrör begreppet från latinets nascor, vilket betyder ‘‘jag är född’’.
Den vetenskapliga debatten kring nationsbegreppet har i huvudsak kretsat kring frågan huruvida nationella identiteter är medfödda och ursprungliga eller om de är konstruerade i historiska processer. Forskare som fokuserar på nationalismens sammankoppling med modernitet och modernism har hävdat att nationer skapas av nationalismer och nationalistiska projekt, snarare än tvärtom. Det vill säga, det förhåller sig inte så att en nationalstat utgör en sorts naturlig utveckling av en befintlig grupp med vissa kulturella karaktärsdrag. Istället behöver nationalismen en idé om en existerande nation för att erhålla legitimitet. Nationer existerar således inte oberoende av nationalismen eller nationalstaten, utan skapas av nationalistiska ideologier.
Nation och identitet
Inom denna forskningstradition återfinns två huvudsakliga skiljelinjer. Den ena teorin relaterar nationen (liksom etniciteten) till ekonomiska faktorer och förhållanden. Den ser nationen som uppkommen i samband med ekonomiska intressen hos eliter. Det andra perspektivet menar att nationer förvisso är skapade, men i mer komplexa processer där inte minst behovet av identitet och tillhörighet är väsentliga. Fredsforskaren Helena Lindholm Schulz menar att en nationell identitet inte kan reduceras till ekonomiska och/eller politiska processer, utan meningsfulla strukturer och innebörder – ofta i form av historiska symboler – är avgörande. Vad som är kulturellt meningsfullt skiftar naturligtvis mellan såväl kontexter som i historiska tidpunkter. Till exempel kan en nationell ”berättelse” (diskurs) om ”landskapet” i form av skogen, det öppna landskapet eller trädets rötter utgöra sådana meningsfulla strukturer. Vidare kretsar innehållet i nationella identiteter ofta kring historiska myter, händelser och processer från vilka den nationella berättelsen kan utgå.
Vidare har olika nationer existerat under olika lång tid. Det finns förvisso nationer med mycket lång historisk kontinuitet, såsom t.ex. den engelska och den svenska. Andra nationer, såsom t.ex. den amerikanska är i hög grad en sentida, modern företeelse och är dessutom uppkommen genom migration. I den akademiska debatten menas att den nationella idén om ett homogent vi, en homogen nation som utgörande grunden för nationalstaten är förvisso en myt; alla nationella och kulturella identiteter är i någon mån resultatet av folkvandringar och av möten. Samtidigt finns det stora skillnader mellan nationella ”berättelser” (diskurser), såsom t.ex. den amerikanska och den svenska. Berättelsen om ett amerikanskt ”vi” bygger i hög grad på just olikhet och mångfald, medan den svenska nationella berättelsen mycket tydligare utgår från idéer och föreställningar om likhet.
Olika principer
Vad som skiljer begreppet ”nation” från ”etnicitet” eller ”etnisk grupp” är i huvudsak relationen till staten. En nation är ofta i besittning av en statsapparat eller befinner sig i en mobiliseringsprocess för att etablera en stat eller erhålla kontrollen över en befintlig stat. Ibland skiljer man mellan två definitioner av ”nationen” där den ena utgår från principen att nationen är just en kulturell enhet, bestämd av långa historiska processer, eller t.o.m. genom blodsband. Detta har kallats ius sanguinis, blodets rätt, d.v.s. tillhörighet till nationen bygger på en definition av nationen som grundar sig idén om ursprung och någon form av tanke om släktskap.
Denna tankeströmning utgår ytterst från den tyska romanticismen. Detta har i grunden påverkat den tyska medborgarlagstiftningen som fram till i våra dagar gjorde det möjligt för någon med tyskt påbrå, men som levt utanför Tyskland i hela sitt liv, att med relativ lätthet erhålla medborgarskap. Samtidigt har denna lagstiftning gjort mycket svårt för t.ex. turkiska ”gästarbetare” som kanske levt hela sina liv i Tyskland, att erhålla tyskt medborgarskap. Den andra principen, ius solis, eller jordens rätt, innebär att nationen består av alla dess invånare, oavsett etnisk bakgrund eller tillhörighet. Territoriet och inte etniciteten är avgörande. Denna princip härstammar från den franska upplysningsfilosofin och har också legat till grund för den franska medborgarlagstiftningen.
De flesta nationer innehåller komponenter av båda dessa principer. Sverige utgår officiellt från något som liknar tanken om territorium och medborgarskap. På det informella planet är det emellertid mycket svårare för en person (eller grupp) som inte anses passa in i den nationella bilden av ”svenskhet” (d.v.s. hur en ”svensk” ska se ut eller tala) att bli betraktad som ”svensk”. Nutida forskning framhåller att nationell identitet inte är någon observerbar essens, utan att nationell identitet är vad dess medlemmar säger att den är. Ett mycket inflytelserikt verk härvidlag har varit Benedict Andersons Den föreställda gemenskapen som hävdar att nationer är just föreställda gemenskaper, dvs de är inte objektiva, utan existerar såsom uppfattningar eller diskurser. Detta betyder emellertid inte att de är instrumentellt definierade eller att de är konstgjorda. Nationer är snarare verkliga i den utsträckning människor definierar sig själva i enlighet med den principen.
Litteratur
Anderson, B. (1991), Imagined Communities, London: Verso. (finns även utgiven på svenska)
Castells, M. (1997b), The Power of Identity, Volume II, The Information Age: Economy, Society and Culture, Oxford: Blackwell Publishers.
Gellner, E. (1983), Nations and Nationalism, Oxford: Basil Blackwell Ltd.
Hettne, B., Sörlin, S. & Østergaard, U. (1998), Den globala nationalismen, Stockholm: SNS Förlag.
Hobsbawm, E. (1990), Nations and Nationalism Since 1780; Programme, Myth, Reality, Cambridge: Cambridge University Press.