Nazism är en kortform för nationalsocialism och det används ofta i stället för hela ordet. Det har blivit minst lika vanligt att skriva och säga nazism när man menar nationalsocialism. Uttrycket används dock bara av ideologins motståndare, inte av nationalsocialisterna själva.
Nynazism är en beteckning som började användas på 1960-talet i samband med att man på nytt upplevde nationalsocialismen som ett problem i Tyskland. Nationalsocialismen förbjöds visserligen av de allierade ockupationsmakterna i oktober 1945 och ett första försök till en ny partibildning stoppades 1952 (Sozialistische Reichspartei).
1964 bildades i Tyskland ett nytt parti som kallade sig nationaldemokratiskt (NDP) och som hade stora valframgångar. Partiet ansågs dock inte stå tillräckligt nära nationalsocialismen för att ett förbud skulle vara aktuellt. Det existerar fortfarande.Termen nynazism har senare levt vidare inte bara som en benämning på parlamentariska extrempartier. Det är även en beteckning på den unga, nationalsocialistiskt influerade rörelsen, som uppstod i den brittiska skinheadsmiljön under 1970-talet. Det är tveksamt om det är meningsfullt att använda begreppet nynazism eftersom det därmed kommit att användas för i stort sett alla former av förändringar av det gamla nationalsocialismen.
Det finns numera en rad nationalistiska partier i Europa som verkar inom det demokratiska systemet. Dessa kan inte beskrivas som nazistiska även om deras politiska program kan innehålla delar som påminner om nationalsocialismen. Vanligen är dessa partier nationalistiska, kritiska till alla former av flyktingmottagande och invandring samt motståndare till aborter, adoptioner från utomeuropeiska länder samt homosexuellas rättigheter. I Sverige är Sverigedemokraterna det parti som bäst stämmer in på denna beskrivning.
Partiet började som en anti-invandringskampanj under namnet Bevara Sveriges Svenskt, BSS, 1979. I starten fanns en hel del samröre med nationalsocialister och fascister. På senare år har partiet försökt att bli mer rumsrent och vill helst inte förknippas med våldsbrott och politisk extremism. Idag kanske man snarare beteckna Sverigedemokraterna som ultranationalistiska. Termen nynazism passar definitivt inte på ett parti som Sverigedemokraterna. Unga som attraheras av ett främlingsfientligt budskap ser ofta partier som Sverigedemokraterna som alltför städade. De söker sig i stället till den så kallade Vit makt-rörelsen. Vit makt är ett bredare begrepp och innefattar mer än det som kan hänföras till nationalsocialismen.
Litteratur
Bullock, Alan (1986), Hitler − en studie i tyranni. Finns som Månpocket.
– Demokratins förgörare, rapport från Demokratiutredningen, skrift 28, 1999:10. (Även utlagd på Internet via regeringens hemsida.)
Lodenius, Anna-Lena & Wikström, Per (1998), Vit makt och blågula drömmar: Rasism och nazism i dagens Sverige. Stockholm: Natur och Kultur.
Lodenius, Anna-Lena & Wingborg, Mats (1999), Svenskarna först? Handbok mot rasism och främlingsfientlighet. Stockholm: Atlas.
Lööw, Heléne (1990), Hakkorset och wasakärven: En studie av nationalsocialismen i Sverige 1924−1950. Avhandling från Historiska institutionen i Göteborg, nr 2:1990.
Lööw, Heléne (2000), Nazismen i Sverige 1980−1999: Den rasistiska undergroundrörelsen: musiken, myterna, riterna. Stockholm: Ordfront (reviderad utgåva).
Ofstad, Harald (1979), Vårt förakt för svaghet. Finns som Prisma Magnum pocket.
Sastamoinen, Armas (1966), Nynazismen. Stockholm: Federativs (reviderade utgåva).