0

Academic freedom in Denmark – open letter June 2021

The letter has been opened up for signatures in support again (Wednesday 9 June, 12.00).

It has been published in Politiken on 8 June (see this link to the published version)

On 1 June, the Danish Parliament adopted a position on ‘Excessive activism in certain research environments’. The position was adopted with a majority of 72 to 24 with all the major parties in favour, the governing Social Democratic Party voting along with the conservative-liberal Venstre party, and parties of the right wing. 

The position states that ‘The Danish Parliament expects that the university leadership continuously ensures that the self-regulation of scientific practice is working. This means that there should be no standardization of research, that politics should not be disguised as science, and that it is not possible to systematically avoid legitimate academic critique.’ The position agreed upon in the Danish parliament states that it takes these measures in order to safeguard diversity. However, it is motivated by, and risks resulting in, the exact opposite.

This position represents the culmination of an intensive lobbying process and political campaign against targeted research environments by a number of politicians and public figures across the political spectrum. This campaign has specifically targeted critical research and teaching, especially in race-, gender-, migration-, and post-colonial studies, areas subjected to attacks. In recent years, politicians have also lashed out against academics working on a much wider range of issues such as climate, biodiversity, immigration, agriculture and inequality, and spanning the entire range of the humanities and the social, technical and natural sciences.

Similar attacks on academic freedom have taken place in several other European countries over the last year. In a ranking of freedom of research within the European Union, Denmark is already at the bottom (24th out of 28 EU countries in 2017). Academic freedom is under increasing attack. In the political campaigns against specific research communities, individual researchers have been exposed and shamed in public debates. In some cases they have been attacked personally by e-mail, phone or social media. 

These developments are highly troubling. The parliamentary position can be used to advance further attacks and limitations of academic freedom. This could result in more researchers, particularly those in precarious positions, withdrawing from public debate, effectively leading to self-censorship. Researchers might be deterred from doing research in fields that are under significant political scrutiny. This is detrimental both to democracy and to the advancement of knowledge. 

As academic researchers and teachers, we welcome critique, including from elected politicians and public figures from across the political spectrum. Critique is the driving force of the academic community. This is ensured through mechanisms such as external and international peer-review processes; far-reaching accreditation processes; bibliometric analysis and monitoring of publications; employer panels; external examiner panels; quality boards; study boards; external expert panel evaluations in research and education; and not least through extensive and transparent student- and peer-evaluations. The quality of both research and teaching is therefore secured and guaranteed at our publicly funded universities in Denmark. Politicians would do well to trust this system. The alternative is – in effect – political censorship of academic freedom.  

The new parliamentary position, and similar attacks on academic freedom, also jeopardise Denmark’s ability to recruit high-level international researchers and students, to develop cooperation with international partners, and the chances of attracting external and international research grants (including from the EU). Academic and intellectual innovation is stifled when researchers are told to stay in line. At a time when universities worldwide are embracing diversity, plurality and democratic forms of knowledge production as key sources of solutions to today’s complex societal challenges, promoting calls to constrain academic freedom is unwise. If we want world-class international research conducted at Danish universities, this political statement moves us further away from this goal. 

The Danish Parliament and especially the Social Democratic government is setting a precedent endangering the freedom of academic research. As researchers, we strongly signal our resistance to such positioning, for the future not only of our universities, but of our society. We therefore call on

  • the Danish Social Democratic Party as governing minority party to reconsider this position 
  • the university leadership to continue to support academic staff and stand against these developments 
  • researchers and university employees to stand together against this threat against academic freedom, and to support individual researchers and research communities that are exposed to attacks 
  • institutions of collective representation, such as trade unions and learned associations to speak up against political misrepresentations of and attacks against academic workers
  • the Danish and international (research) community to defend the integrity of academic knowledge production and its procedures of ensuring quality and room for critical and diverse thinking.

We invite anyone currently employed in a university or research institution, in Denmark or elsewhere to sign the document. With your signature, you confirm that you are in principle in support of this statement. 

You can express your support by signing this form. 

Till svenska universitet och högskolor: Israels koloniala förtryck måste upphöra!

Den israeliska statens koloniala förtryck av palestinierna och av de ockuperade palestinska områden måste upphöra. Israels militära upptrappning mot den palestinska befolkningen kan inte gå förbi obemärkt av svenska lärosäten. Universitet och högskolor ska inte vara delaktiga, varken direkt eller indirekt, i att upprätthålla den terror som den israeliska staten utsätter den palestinska befolkningen för. 

Undertecknande akademiker kräver att svenska universitet och högskolor upphäver samarbete med staten Israel så länge de fortsätter med sin apartheid regime, sin terrorverksamhet mot den palestinska befolkningen och tills de trappar ner sin senaste militära attack med avsikt till etnisk rensning. 

Undertecknande akademiker ställer oss bakom de palestinska kraven nedan, uppmanar alla akademiker att ställa sig bakom dem och uppmanar alla lärosäten och akademiska sammanslutningar att vidta aktiva åtgärder och ta fram konkreta handlingsplaner för att förverkliga kraven.

Vi, i linje med våra palestinska kollegor, vill uppmana våra kollegor i Sverige och även inom det internationella forskarsamhället att fullständigt, villkorslöst och konsekvent bojkotta alla israeliska akademiska och kulturella institutioner. Detta är våra krav:

  • Avstå ifrån alla former av deltagande, samarbete och gemensamma projekt i akademiska och kulturella sammanhang med israeliska institutioner;
  • Förespråka en fullständig bojkott av israeliska institutioner på nationell och internationell nivå – inklusive alla typer av finansiering av, eller bidrag till, dessa institutioner;
  • Förespråka att internationella akademiska institutioner avvecklar alla relationer med och investeringar i Israel;
  • Arbeta för att akademiska, kulturella och fackliga organisationer och sammanslutningar antar resolutioner som fördömer Israels politik;
  • Stöd palestinska akademiska och kulturella institutioner direkt utan att ställa krav på att de samarbetar med israeliska parter som ett uttalat eller outtalat villkor för stödet.

Vi ställer dessa krav i enlighet med den palestinska och internationella BDS-rörelsens (Boycott, Divestment and Sanction) mål:

  • Slut på Israels olika former av ockupation och kolonisering av Västbanken, Östra Jerusalem, Gazaremsan och syriska Golanhöjderna, och nedmontering av Israels apartheidmur i Västbanken;
  • Erkännande av alla palestiniers grundläggande medborgerliga rättigheter för fullständig jämlikhet i Israel;
  • Respektera, försvara och förespråka palestinska flyktingars rätt att återvända till hem och egendom i enlighet med FN-resolution 194.


Adrián Groglopo, lektor, Göteborgs universitet
Mekonnen Tesfahuney, Professor, Karlstads universitet
Paulina de los Reyes
Malin Ah-King, Forskare, Stockholms universitet
Leandro Schclarek Mulinari, lektor, Stockholms universitet
Erik Nelsson
Ylva Habel, Fil. Dr., fri forskare, Stockholm
Nicholas Smith, Södertörns högskola
Pouran Djampour, Postdoktor, Linköpings universitet
René Leon Rosales
Julia Willén, adjunkt, REMESO, Linköpings universitet
Irene Molina, Professor, Uppsala


0

ArA stödjer studenter på Malmös universitet

Studenter på Malmös universitet, vid fakulteten för Hälsa och samhälle, har uppmärksammat och klagat på brister i hur frågor om rasism tas upp inom utbildningen. Bristerna ligger i hur frågan tas upp av lärare, mångfalden bland lärarpersonalen och att en del studenter har hoppat av programmet på grund av rasistisk pedagogik och försök att tysta ner deras röster. Ledningen påpekar att utbildningen har ”obekväma” frågor som studenter bör konfronteras med i en högskoleutbildning.

Antirasistiska Akademin vill värna om att ingen student eller lärare ska utsättas för rasism eller etnisk diskriminering, oavsett vad ledningen anser vad som är ”obekväm” eller inte. För vem eller vilka menar fakulteten är, att utsättas för rasistiska påhopp, uttryck och pedagogik, en icke obekvämt fråga i så fall?

Det finns en mängd akademiker och universitetsstudenter med migrant bakgrund och från etniska minoriteter som vardagligen behöver stå ut med diskriminerande behandlingar, kränkningar och direkta fysiska attacker, både inom universiteten och utanför dem. Alla dessa bär med sig erfarenheter som fakulteten, lika mycket som resten av universiteten i Sverige, skulle behöva ta del av för att införa utbildningar i teorier om rasism som berör olika samhällssektorer, samt prioritera forskning om hur rasismen uttrycks och organiserar samhällets resurser, makt och inflyttande.

Vi ser med stor bekymmer den utveckling som sker inom svenska universitet i att förminska frågan om rasism och diskriminering till en ”obekväm” fråga som bara ”känsliga” rasifierade studenter och personal upplever. Vi ber fakulteten att göra en etisk insats i en av de mest akuta frågor som vår tid kräver i en värld där högerextremism, konservatism, anti-invandring-politik och antifeminism tar plats.

1

Antirasistiska Akademin ger sitt fulla stöd till #BlackLivesMatter

Vi inom Antirasistiska Akademin (ArA) vill med detta upprop solidarisera oss med BlackLivesMatter-rörelsens protester mot anti-svart rasism. Polismordet på George Floyd och många fler svarta i USA har utlöst en globalt omfattande mobilisering mot den anti-svarta rasism som fortfarande förtrycker miljoner afroamerikaner i USA och den afrikanska diasporan i världen. Sedan den europeiska koloniala expansion 1492 har afrikaner och deras ättlingar fått utstå mer än flera sekler av förslavande och folkmord; genom exploateringen av deras kroppar och arbetskraft har USA och Europa byggt upp de koloniala och imperialistiska hegemonier, vars ekonomiska välstånd än idag har världen i sitt grepp.

#BlackLivesMatter-demonstrationer i Europa har bidragit till att synliggöra hur djupt rotade koloniala och rasistiska föreställningar om afrikaner och den svarta diasporan är i europeiska samhällen. Det är strukturer som aktivt bidrar till att sätta dessa gruppers liv på spel på flera sätt. Tusentals afrikaner på flykt har dött – och fortsätter i dagsläget att dö – i Medelhavet när de försöker ta sig till det alltmer fortifierade Europa. De exploateras i europeiska ekonomier under beteckningen ”säsongsarbete” eller i den ”svarta” ekonomin; afrikanska flickor och kvinnor utsätts för omfattande trafficking genom Europa i denna dolda ekonomi. De afrikaner som når kontinenten diskrimineras, misstänkliggörs, hotas och förgörs, samtidigt som dessa rasistiska mekanismer kraftfullt osynliggörs av ett tätt nätverk av strukturella tystnader om deras utsatthet.

Både flyktingarna och de afrodiasporiska populationer som redan bor i, och är födda i Europa hindras från att aktivt kunna utöva sitt medborgarskap, och deras mänskliga rättigheter kränks rutinmässigt. Svarta minoriteter saknar till större delen vägar till samhällelig delaktighet och till socialt och politisk inflytande. Ett stort problem i sammanhanget är att deras tid och energi slukas av att de måste strida mot den konstanta avhumanisering de utsätts för i massmedier, sociala medier och det offentliga samtalet i stort. Det kontinuerliga flödet av anti-svart rasism är en form av verbal och psykisk misshandel, och resulterar i psykisk och fysisk ohälsa.

Detta gäller i lika hög grad Sverige som övriga Europa; trots att det i dagsläget finns flera rapporter om rasismen mot svarta inom alla samhällsområden, så hålls den svarta och afrikanska diasporan i Sverige tillbaka av tydligt diskriminerande strukturer, som syns mycket stora löneskillnader mellan svarta människor och andra delar av populationen.  Detta syns också, som så ofta har visats under ett par decennier, i den höga  arbetslösheten bland svartamänniskor. 

Anti-svart rasism syns som tydligast i frånvaron av svarta människors röster inom, och delaktighet i samhällsbärande funktioner; de är till stora delar inofficiellt uteslutna från myndigheter, såväl som från ekonomiskt, politiskt och kulturellt inflytande. Trots att postkolonialt, afrikanskt och afrodiasporiskt tänkande idag i synnerhet har vunnit insteg inom både kultur, konst och akademi, saknas fortfarande svarta människors fysiska närvaro nästan helt inom dessa institutioner. 

I takt med att #BlackLivesMatter-demonstrationer avlöser varandra ser vi hur den svarta diasporan i Sverige har framträtt med egna rättvisekrav, som dock demoniseras och misstänkliggörs genom den högljudda moralpaniken kring Covid-19 som har uppstått kring svartas protester. Demoniseringen av svartas protester har kunnat ses i kölvattnet av alla #BLM-demonstrationer i Sveriges större städer, och i Stockholm slutade en lugn demonstration med brutala ingripanden av polis. Folkhälsomyndigheten gjorde dagen efter demonstrationen anspråk på att vara lagstiftande, genom att förklara demonstrationen ”illegal”. Medan polisiär makt och folkopinion har fördömt protesterna har WHO visat sitt stöd för #BLM, då de erkänner protesternas stora relevans för just ett folkhälsotänkande där svarta människors liv och hälsa räknas.

Det är oerhört viktigt att låta #BLM-rörelsen ange tonen för vad vi som samhälle behöver ta itu med för att bekämpa rasismen i de vardagliga, sociala strukturer vi är invävda i. För även om svarta alltid har varit värdefulla – från slaveritiden till dagens industriella fängelse-komplex – så har de varit det som varor och senare som underbetald och exploaterad arbetskraft som byggde upp modernitetens kapitalistiska system.

Plantage-slaveriet i den nya världen – främst USA – må ha bytt namn och skepnad, men dess logik är alltjämt närvarande. Som flera svarta forskare i USA har pekat på, vilar demokratin fortfarande på att svarta avhumaniseras och utesluts. Efter plantageägarnas slavpatruller och ”overseers”, kom Ku Klux Klans lynchningar, och därefter deras arvtagare: polisväsendet. Inom den nuvarande rättsstatens ramverk upprätthålls det samtida plantage-systemets motsvarigheter med våld och straffrihet för poliser och väktare, som i princip har rätt att döda svarta människor utan rättslig påföljd. Medan vi skriver detta pågår fortfarande det långsamma folkmordet på svarta människor.

Som vi nu kan se över hela världen, förenar #BLM-upproret antirasister som motsätter sig den koloniala, kapitalistiska logik som fortfarande, långt efter det transatlantiska slaveriets upphörande reproducerar en djupt rasistiskt världsordning. Svarta befolkningar utdefinieras från mänskligheten, och är utlämnade åt den globala vita minoritet som håller ett stadigt, kvävande grepp över våra samhällen. Det är inte för inte som Eric Garners, och senare George Floyds sista ord ”I can’t breathe” har blivit emblematiska i kampen för svartas rättigheter. Fram till den dag svartas liv räknas, så kan vi inte hävda att vi lever i demokratier med mänskliga och medborgerliga rättigheter för alla.

Det är glädjande att se att Black Lives Matter inte längre enbart betraktas som en angelägenhet för svarta, utan har vuxit till en bred motståndsrörelse som synliggör alla intersektioner i en orättvis värld där det transnationella, och globalt rörliga kapitalet bidrar till att ytterligare befästa svarta och bruna folks underordning och fattigdom. Gensvaret till upproret #BlackLivesMatter i Europa och övriga delar av världen vittnar om det. 

Vi går mot en uppgörelse med ett månghundraårigt förtryckande system, som nu måste upphöra. #BlackLivesMatter-demonstrationerna representerar  inledningen till en ny tid bortom imperialismen och rasismen, och pekar mot en ny världsordning där kolonialismens och det transatlantiska slaveriets kvardröjande maktstrukturer förpassas till historiens sophög. Västvärlden är inte längre “världens gravitationscentrum” som Achille Mbembe klarsynt uttrycker det i The Critique of Black Reason; och han tillägger att “detta är den mest fundamentala erfarenheten och händelsen i vår tid”.

Och det är precis detta som #BlackLivesMatter-rörelsen och det breda motståndet ger uttryck för: en värld som vill göra sig fri från imperialismens kvävande grepp!

Göteborg, 16 juni 2020

Ylva Habel, Södertörns högskola
Juan Velásquez Atehortúa, Göteborgs universitet 
Mekonnen Tesfahuney, Karlstads universitet
Maimuna Abdullahi, Göteborgs universitet
Lena Sawyer, Göteborgs universitet
Leandro Shclarek Mulinari, Stockholms universitet
Adrián Groglopo, Göteborgs universitet

Vi ställer oss bakom detta upprop som akademiker 
Zahra Bayati, Göteborg universitet
Nina Jakku, Lunds universitet
Tobias Hübinette, Karlstads universitet
Hanna Wikström, Göteborgs universitet
Nicholas Smith, Södertörns högskola
Mikela Lundahl Hero, Göteborgs universitet
Henrik Örnlind, Linneuniversitetet
Ebru Öztürk, Mittuniversitetet
Kai Lo Andersson, Chalmers tekniska högskola
Lory Dance, University of Nebraska-Lincoln
Sarah Philipson Isaac, Göteborgs universitet 
Jelena Jovičić, Stockholms universitet 
Sjors Joosten, Stockholms universitet
Sofiya Voytiv, Stockholm University
Melis Kirgil, Stockholm University
Irina Schmitt, Lunds universitet
Mikael Mery Karlsson, Lunds universitet 
Serena Coppolino Perfumi, Stockholms Universitet
Hansalbin Sältenberg, Lunds universitet
Eda Farsakoglu, Lunds universitet
Daphne Arbouz, Adjunkt/Södertörns högskola
Barzoo Eliassi, Linnéuniversitetet 
Anders Neergaard, Linköpings universitet 
Katarina Mattsson, Södertörns högskola
Cansu Bostan, Lunds Universitet
Urban Ericsson, Uppsala universitet
David Bowling, Lunds universitet
Sabine Gruber, Linköpings universitet
Annika Lindberg, Köpenhamns universitet
Oscar Björkenfeldt, Lunds universitet
Kerstin Sandell, Malmö universitet
Lena Martinsson, Göteborgs universitet
Maja Sager, Lunds universitet
Kristina Gustafsson, Linnéuniversitetet
Torun Elsrud, Linnéuniversitetet
Åsa Söderqvist Forkby, Linnéuniversitet
Getahun Yacob Abraham, Karlstads Universitet
Deniz Kellecioglu, Södertörns högskola
Susanna Lundberg, Malmö universitet
Johanna Bergström, HLK, Jönköping
Anna Lundberg, Linköpings universitet
Vanessa Barker, Stockholm University 
Katarina Winter, Stockholm University
Farhad Jahanmahan Södertörn högskola 
Maria Clara Medina, Göteborgs universitet

Vi ställer oss bakom detta upprop som enskilda personer och organisationer 

José-Miguel Altamirano, Tredje Rummet
Daniel Terres, Tredje Rummet 
Carlos Díaz, RFSL 
Helena Duroj, pensionerad pedagog
Michael Williams, statsvetare
Dr Ana Sarmiento, Sánchez, UL SUS Malmö, Helsingborgs lasarett
Manijeh Mehdiyar, PhD i global hälsa
Julia Böhler, forskningsassistent
Gustavo Nazar, Barnrättsstrateg
Zlatana Knezevic, självständig forskare
Tanya Charif, socionom 
Wuokko Knocke, docent i sociologi (emerita)
Alejandra Pizarro Correa, filmare
Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson för Fi
Johanna Gustavsson, konstnär 
Angelo Tapia, Biståndshandläggare
Lorena Delgado Varas, riksdagsledamot Vänsterpartiet
Tony Haddou, riksdagsledamot Vänsterpartiet
Momodou malcolm Jallow Riksdagsledamot vänsterpartiet
Johanna Finnström, Forskningsassistent
Pouran Djampour, fil doktor socialt arbete
Patricia Martinez, journalist
Tidskriften Mana
Anna Adeniji, Fil. Dr Genusvetenskap, konsult
Jenny Schmidt, grundskolelärare

Till Rektorn för Mittuniversitetet Anders Fällström

Hej

Antirasistiska Akademin är en förening med ett hundratal aktiva medlemmar och stödmedlemmar som verkar för ett akademiskt samhälle fritt från rasism. Med anledning av att socionomprogrammet på din högskola hotas av beslut om nollintag, vill vi framföra följande synpunkter:

Fortsätt läsa