Högerextremism

0

Tobias Hübinette – Rasbiologi och den svenska intellektuella eliten: vithet och svenskhet

Publicerat den av Antirasistiska Akademin

Tobias Hübinette, docent och lektor i interkulturella studier vid Karlstads universitet, har i många år arbetat med att kartlägga de protyska eller högerextrema, nazistiska och fascistiska rörelserna som var aktiva i Sverige under framför allt mellankrigstiden. Dessa rörelser uppstod då högerradikala grupper kände sig hotade av demokratiseringen och arbetarrörelsen under mellankrigstiden. De hade som flest medlemmar och var som mest aktiva under 1930-talet. En betydande del av samhällets elit — politiker, författare, officerare, poliser, läkare och affärsmän — var drivande i denna ideologi och hade olika föreningar, herrklubbar och partier. På de två gamla och stora universiteten i Sverige, Uppsala och Lund, var det många forskare, lektorer och studenter som hade protyska/pronazistiska sympatier, särskilt innan andra världskriget. Även inom kultursfären fanns inflytelserika personer som gav uttryck för nationalsocialismen på olika sätt. När andra världskriget vände var det många som lämnade dessa rörelser, men några föreningar fortlevde in på 1990-talet och lämnade då över till en stor yngre generation som dök upp i och med vitmakt-musiken och skinhead subkulturen. Den äldre generationen agerade som medlemmar och mentorer, ställde ibland upp i val eller skrev debattartiklar och gav råd.

Tobias har också forskat mycket om adoption och vithet — om adoptionens och de adopterades roll för svenskarna, för Sveriges antirasister och Sveriges relation till så kallade ”tredje världen”. Den svenska vitheten är mer exklusiv än i andra länder, menar Tobias. De flesta som bodde i Sverige tänkte troligen länge på sig själva som till exempel Göteborgare, Samer, Värmlänningar osv. Men under senare delen av 1800-talet började vetenskapen legitimera raskategorier. Sverige producerade (pseudo)vetenskaplig kunskap om biologiska raser där den nordiska vita rasen skulle vetenskapligt förstås som den högsta utvecklade rasen i världen. Uppsalas rasinstitut (fram till 1950-talet) ansåg att den vita nordiska människan var den högst stående i rashierarkin. På 1960/70-talet vände det. Sverige blev då västvärldens mest antirasistiska land genom att backa upp ”tredje världen” och började ta emot flyktingar. På 1980- och 90-talet tog man direkt officiellt avstånd från rasbegreppet. Politiker från alla partier lade motioner till riksdagen om att sluta använda rasbegreppet i offentliga dokument och sammanhang. Nu har rasbegreppet på många sätt ersatts av begreppen etnicitet och kultur. Rasideologerna har ersatts av kulturnationalister och begreppet kulturkrock ersätter, även idag, den koloniala skillnaden.

Tobias hävdar att rasbegreppet ännu är relevant att använda eftersom rasismen ofta agerar utifrån hur människors fysiska utseenden kodas in i ”ras-kategorier”. Adopterade till exempel kodas inte vid första anblick som svenskar trots att de är lika ”svenska” som vem som helst som är uppvuxen i en etniskt svensk familj. Mycket stora grupper i Sverige idag (var femte person i riket) kan inte passera som vita eller svenska i första hand på grund av sitt utseende, samtidigt är Sverige ett av de mest segregerade länderna i Europa. De begrepp som vi använder i svensk forskning idag blir förvirrande i internationella sammanhang: ”Om vi säger ethnic swedes skulle de flesta tro att vi syftar på en minoritetsbefolkning i Sverige, tex. samer när vi i själva verket syftar på majoritetsbefolkningen etniska svenskar”, hävdar Tobias. Internationellt använder man begreppet race (ras) och det är inte så starkt kopplat till de rasbiologiska föreställningarna som det är på svenska och den svenska historian.

 

___________________________________________________________________
Producerad av Antirasistiska Akademin, år 2017, med stöd av MUCF.

Projektansvarig och intervjuare: Adrián Groglopo – Ordföranden för Antirasistiska Akademin och lektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet
Foto och klipp: Sergio Joselovsky
Projektassistent: Talía Murillo

0

Mattias Gardell – Den vita blickens terrorism: Demokratins parentes

Publicerat den av Antirasistiska Akademin

I den här intervjun talar Mattias Gardell, professor i religionsvetenskap och vetenskaplig ledare för Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR) vid Uppsala universitet, och Adrián Groglopo om terrorism. Vad som driver terrorister, hur de organiserar sig, vad som skiljer terrorister från olika grupper och vad de har gemensamt.

Terrorism är en politisk brottslighet med syfte att injaga skräck i befolkningen eller en del av befolkningen för att främja eller avstyra en viss politisk utveckling. Terrorismen i USA har sitt ursprung i vitmakt rörelserna som genomförde terrordåd med syfte att eskalera fram ett raskrig som skulle kunna leda till att vit makt återställdes. Terrorister framstår oftast som ensamvargar, som fristående personer som agerar på eget initiativ men de är produkter av väl organiserade politiska miljöer. Taktiken och strategierna för terrorister finns mycket väl beskriven i raskrigslitteratur och handlar om att smälta in och agera normalt och planera sitt terrordåd så att ingen i ens familj eller sociala kretsar uppfattar att man avviker i sitt beteende. Med själva dåden skapas spänningar mellan grupper och det skickar ett budskap till andra där ute som kan inspireras och dras in i raskriget.

Terrorismen är en produkt av kolonialismen. Den är producerad och reproducerad för att återinrätta vit makt, berättar Mattias. Efter Kalla kriget minskade antalet terrordåd och när Kriget mot terrorn startade har antalet terrordåd ökat kraftigt. Kriget mot terrorn är alltså ett oerhört kontraproduktivt krig. Krigföringen blir allt mer teknisk och bedrivs nu mera från luftkonditionerade kontrollrum där ”soldaten” sitter i en kontorsstol med en kopp kaffe i ena handen och en joystick i den andra. Självmordsbombaren som genomför martyroperationer fungerar som den symboliska exakta motsatsen som tar kriget även till den vita västerländska befolkningen.

Personer som gör attentat för Al-Qaida eller Islamska staten är oftast personer som inte har några tidigare kontakter med islam, som inte är kopplade till någon moské, säger Mattias. Det är personer som kommit över en viss typ av material på nätet som de under lång tid läst, konsumerat och kommunicerat kring online och som de slutligen agerar efter.

Attentatet i Stockholm, 7 april 2017, annonseras av media och politikerna, som det första terrorattentatet i Sverige. Detta osynliggör majoriteten av de terrorattentat (politiskt motiverade brott som har för avsikt att skrämma delar av befolkningen) som skett i Sverige. Sedan millennieskiftet har rasistiska/vitmakt rörelser mördat minst 20 personer av politiska skäl. Genom att inte kalla till exempel Peter Mangs eller Anton Lundin Petterssons brott för terroristbrott säger man därmed samtidigt att deras offer inte utgör en del av befolkningen. Man anammar gärningsmännens perspektiv, den vita terroristens blick, och reproducerar därmed en rasistisk ordning. Man reproducerar en bild av att den svenska befolkningen inte inkluderar svarta, muslimer, romer, och andra rasifierade grupper.

På frågan om vad framtiden håller för oss säger Mattias Gardell att han tror att framtidens historiker kommer att titta tillbaks på vår tid och prata om den som demokratisk parentes. Vi tror att vi förtjänar demokratin men vi har fötts in i den. Vi tar den för given nu, men demokrati är ingen naturlig ordning. Den demokrati vi haft och har är resultat av en, många gånger våldsam, kamp och organisering. Demokratin fullbordades heller aldrig enligt Mattias. Han menar att vi har ärvt den som en fin idé att förverkliga. Som en fyr, som kan guida oss. Idag lever vi i Sverige i ett samhälle där de ekonomiska klyftorna i befolkningen växer som snabbast, samtidigt som vi fortsätter reproducera bilden av Sverige som världens mest jämlika och bästa land, och samtidigt som rasismen frodas trots att rasist är ett skällsord och ingen vill erkänna sig som rasist, ändå reproduceras rasistiska föreställningar och förklaringsmodeller.

___________________________________________________________________
Producerad av Antirasistiska Akademin, år 2017, med stöd av MUCF.

Projektansvarig och intervjuare: Adrián Groglopo – Ordföranden för Antirasistiska Akademin och lektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet
Foto och klipp: Sergio Joselovsky
Projektassistent: Talía Murillo

0

Edda Manga – Rasism som nationalismens verktyg

Publicerat den av Antirasistiska Akademin

Edda Manga, forskare vid Mångkulturellt centrum, och Adrián talar om den Europeiska och Svenska nationalismen, dess historia, anpassning och de uttryck den tar sig.

Edda förklarar att nationalism är en föreställd gemenskap som skapar sammanhållning. Vad föreställningen om gemenskapen grundas i varierar, det kan vara en idé om en blodsgemenskap, att man delar samma förfäder, eller en politisk sammanslutning som grundar sig i en grundlag eller konstitution. Den logik som ger känslan av sammanhållning avgör också hur olika rättigheter distribueras bland befolkningen.

Tidigare talade man mycket om globalisering och man förväntade sig att den skulle göra nationerna mindre viktiga och sudda ut nationsgränserna. Men globaliseringen skedde på sådant sätt att nationalistiska rörelser har vuxit sig starkare igen. Globaliseringens konsekvenser upplevs, av framför allt medel- och arbetarklassen, som ett hot mot de koloniala privilegierna. Folk upplever att deras villkor har försämrats i relation till deras föräldrars, när de förväntat sig att de borde ha fått det bättre och detta skylls på migranter och att de tar jobb, utnyttjar välfärden eller ökar kriminaliteten. Det har gett upphov till en protektionistisk nationalism. Partier som franska Front National (FN) och svenska Sverigedemokraterna (SD) kan förstås som en reaktion på globaliseringen; de anser att samhället har försämrats genom migration, de främmande elementen som kommit in har skadat nationen och lösningen blir att avlägsna eller assimilera dem. SD ha ändrat sin officiella ideologi, nedtonat blodsgemenskapen och betonat kulturen som den grundläggande egenskapen för den nationella tillhörigheten.

Rasism fungerar som nationalismens verktyg, som ett sätt att identifiera vilka som är skyddsvärda i en befolkning och vilka som kan lämnas åt sitt öde. Den omvandlas till en politik som ser till att den skyddsvärda delen av befolkningen får förutsättningar och strukturer för att blomstra genom materiellt välstånd. Vad som händer med de andra är inte den nationalistiska politikens problem. Ensamkommande flyktingar, oftast barn, blir idag i Sverige mycket drabbade av den här logiken. En annan grupp är romer, som rent formellt tillhör den skyddsvärda europeiska befolkningen, men ändå inte platsar in bland de skyddsvärda i den svenska nationen.

Sverige har en lång nationalistisk historia som varit sammanlänkad med den socialistiska och folkhemsbyggande där en ”frisk” folkstam varit en viktig del av nationsbygget. Nationalismens/rasismens operation är att förflytta sig; språket och de konkreta politiska åtgärderna anpassas men den bakomliggande logiken består.

De nationalistiska rörelserna i Europa har en väldigt mörk historia. I Tyskland var det en mycket stor del av befolkningen som var mycket assimilerad men som ändå systematiskt samlades ihop och utrotades. Att vara många och väl integrerade var inget skydd.

På frågan om framtidsstrategier svarar Edda att vi framför allt måste producera en bild av det samhälle som vi önskar. Hon menar att vi har tvingats att vara mot; mot globaliseringen, mot nyliberalism, mot rasism, osv. Nu måste vi vara för; för en framtidsvision om hur vi vill ha det, en vision som kan delas av många.

___________________________________________________________________

Producerad av Antirasistiska Akademin, år 2017, med stöd av MUCF.
www.antirasistiskaakademin.se

Projektansvarig och intervjuare: Adrián Groglopo – Ordföranden för Antirasistiska Akademin och lektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet
Foto och klipp: Sergio Joselovsky
Projektassistent: Talía Murillo

ArA fördömer upptrappningen av det nazistiska våldet

Publicerat den av Antirasistiska Akademin

Tusental feminister/antirasister firade den Internationella Kvinnodagen på Moriskan, på Malmös Folkets park nära Möllevångstorget i lördags kväll.  Vid tolvslaget attackerades ett flertal personer av nazister efter en nattlig manifestation mot kvinnovåld. En person vårdas nu på intensiven med svåra skallskador och ytterligare tre personer har ådragit sig knivskador i armar och lunga.

”Kämpa Showan!!!” skriver förbundet Allt åt alla och hävdar att angreppen mot demonstranter inte kan ses som en isolerad händelse. Den anlagda branden mot Kvarnby folkhögskola i oktober 2013, de vänsterlokaler som har utsatts för klotter och fönsterkross samt den 16-årige SSU-medlem som attackerades i januari visar på en upptrappning av det nazistiska våldet i Malmö. Det nazistiska våldet mot enskilda individer och sociala rörelser som polisen tvekar till att erkänna, reduceras av flera massmedier till ”ungdomar som bråkar” eller rubriceras som aktioner av enstaka mentalt instabila individer.

”Alla våra tankar och all vår kärlek går idag ut till vår vän”, skriver supportergruppen Ultras Malmö i dag på med anledning av attacken. ”Vår läktare är en plats för gemenskap och där alla med ett himmelsblått hjärta är välkomna. Vi kommer aldrig acceptera rasism och nazism på vår läktare eller i vår stad”. Den svårt skadade 25-åringen är en ledande gestalt i kampen mot homofobin och rasismen inom fotbollsvärlden. MFFs blå och vita flaggor var närvarande igår på Möllevångstorget där tusentals människor samlades med ett tydligt budskap: Inga nazister på Malmös gator. Liknande manifestationer hölls i flera städer.

ArA-akademin solidariserar sig starkt med offren för det nazistiska våldet i Malmö och med deras anhöriga och vänner. Vi fördömer upptrappningen av det nazistiska våldet i Malmö, i Kärrtorp och på andra orter i Sverige. Vi kräver att polisen effektiviserar sitt arbete att stoppa det nazistiska våldet. Vi kräver att alla politiska partier ska vidta politiska åtgärder mot det nazistiska våldet. Vi kräver att massmedia ska upphöra med sin skyddande attityd gentemot nazister. Vi uppmanar alla antirasistiska krafter i Sverige att stå enade i kampen mot rasism och högerextremism!

Publicerat på myNEWSdesk

Stoppa det rasistiska våldet

Publicerat den av Antirasistiska Akademin

I fjol hade 20 procent av medlemmarna i Sverigedemokratisk Ungdom kopplingar till Vit makt-rörelsen. Med demonstrationen i dag vill de avleda uppmärksamheten från det rasistiska våldet, skriver Jeanette Escanilla med flera.

I dag samlas ungdomar i det rasistiska Sverigedemokratisk Ungdom, SDU,  i Uppsala för att demonstrera mot det de kallar det ”vänsterextrema våldet”. För oss är det uppenbart att deras syfte är att leda bort uppmärksamheten från rasismen och det rasistiska våldet. Och vi förstår varför det är angeläget för dem.

Nära en femtedel av dem som var medlemmar i SDU 2010 visade sig ha kopplingar till vit makt-rörelsen. En rörelse som har gjort sig känd för att använda hot och våld. (Källa: Expo). Det är viktigt att vi är många som tar avstånd från det meningslösa våldet som riktas såväl mot personer som inte är vita, mot personer som har slöja eller andra religiösa symboler på sig, mot hbt-personer, mot kvinnor som mot personer med en viss politisk uppfattning. Vi ser att rasismen och våldet ökar när klyftorna i samhället ökar. Om man blir av med jobbet, om ens barn inte får en trygg förskoleplats, om brorsan blir av med sjukpenningen och om svärmor inte hinner bli lyssnad till på vårdcentralen, då växer känslan av vanmakt och behovet av att hitta en syndabock. Samtidigt stänger vissa grupper i samhället in sig i fina villaförorter och barnen går i exklusiva privatskolor och betalar för att få vård på privata vårdinrättningar.

Det är därför viktigare än på mycket länge att vi kämpar för ett jämlikare samhälle där alla får utvecklas som människor utifrån sin fulla potential. Ett jämlikare­ samhälle minskar otryggheten, det leder också till minskad brottslighet och minskat våld och ökar dessutom hälsan hos befolkningen (Källa: Wilkinsson och Picket, Jämlikhetstanken). För att bekämpa den strukturella diskrimineringen krävs även att kunskap om antirasism, jämställdhet och hbt-frågor integreras i all undervisning i skolan och i yrkesutbildningar för alla som ska möta människor i arbetslivet. Det är viktigt att rikta uppmärksamheten mot dem som vägrar prata om strukturell diskriminering och i stället vill öka klyftorna.

Under alliansens tid vid makten har klyftorna i Sverige ökat (Källa SCB). Det är denna politik som skapar ett hårdare klimat och som delar upp samhället i de som har och de som inte har. På grund av en underliggande rasism som samhället inte riktigt tagit itu med blir syndabocken inte de som ansvarar för denna orättvisans politik utan de som invandrat till landet. Den 6 juni anordnar Nätverket Antirasister i Uppsala en demonstration för mångfald mot rasism och främlingsfientlighet (samling 12.45 i Slottsbacken). Vi hoppas att vi ses där så att vi blir många som visar att vi vill ha ett varmare och jämlikare samhälle fritt från rasism!

Text:
Jeanette Escanilla, Nätverket antirasister i Uppsala (NAU)
Irene Molina, Antirasistiska akademin (ARA)
Emma Wallrup, Vänsterpartiet
Anja Karinsdotter, Ung Vänster
Josefine Pettersson, SSU
Amil Sarsour, Gruppen för yttrandefrihet

Publicerat i 24UNT.